27. nov, 2014

En liten duva satt på en sten och funderade över tillvaron...

"Äntligen fick jag tillfälle att landa och sätta mig ner. Jag hade flugit långt, långt, långt och undrade mycket var mina andra duvor var. Hade de inte hittat hit? Vi skulle ju samlas just här på denna sten. Var är ni? Tänk att jag kommit ifrån er. Noaks ark har jag lämnat och jag tänker på dom som var med från första början. Återföreningen kommer snart.  Jag har ju gjort det jag var tänkt för. Lämnat min fredskvist och nu var det äntligen fred på jorden. Kvisten var lämnad och jag var mer än nöjd. Jag hade nått min sten och det var skönt. Himlen var med och allt verkade vara på sin plats. Jag undrade också var fanns mitt torg? Ska dit för där är mina vänner väntandes. Tanken gör mig lycklig."

"Duvan hade hamnat en bit ifrån Ponte Vecchio. Det hade tydligen varit andra duvor där förut. Vattnet i floden såg smutsigt ut. Hon vilade sig."

"Finns det några maskar jag kan äta? Idag är vädret rätt så klart. Skönt. Människorna kanske har något gammalt bröd att ge mig. Jag är alltid hungrig. Några brödskivor skulle inte sitta fel. Jag ska rugga lite på vingarna. Känns skönt. Den där lilla pojken som gick förbi var glad och trevlig. Annat var det när vi blev jagade av en äldre farbror. Han verkade vresig, han var inte glad."

"Här sitter jag på en sten och tänker att vädret är fint. Tänker att varför äter jag inte fisk som jag skulle kunna jaga i vattnet. Gud vad massa skit som måsarna har lagt på stenen."