3. feb, 2015

Ett barndomsminne...

”Mitt barndomsminne är kortfattat. Vid 10 årsåldern, när jag var på barnkollo, lärde jag mig några ackord på en gitarr. När julen sedan kom fick jag en fin akustisk gitarr och jag började skriva låtar. Och håller på fortfarande 2015.

Andra minnet var när jag var på kollo och skickade hem ett brev och en bild på en ny häftig moped. Sedan när jag fyllde år hade mina föräldrar köpt moppen och ställt den i mitt sovrum. Därefter åkte jag i ur och skur och 10 minusgrader i 7 år. Lycklig.”

 

”Jag var 5 år och låg och sov. Plötsligt kom mamma, som varit borta, in i rummet. Hon väckte mig med en puss på kinden. Hon var kall och doftade gott av parfym.”

 

”Tänkte berätta om hur det kunde vara dagarna före jul i mitt barndomshem under några år. Varje år, någon dag före julafton, brukade jag dra fram en stol till garderoben i sovrummet och klättra upp på den. Det fanns två skåpshyllor där mamma brukade stoppa undan saker och även mina julklappar. Jag plockade ner några paket och begav mig sedan ut i köket där mamma satt och sa lite insmickrande:

-Gissa vad jag har hittat? (med händerna bakom ryggen).

-Nå, utbrast mamma. Har du varit i skåpet igen? Du får inte öppna julklapparna före julafton!

Därpå började en viss underläpp att darra betänkligt och två blå ögon snabbt fylldes med tårar. Jag tror jag hade kunna tävla med niagarafallet när tårarna forsade. Mamma höll ut i det längsta men sen suckade hon uppgivet:

- Jaja, du får väl öppna paketen. Men då får du inga på julafton.

Och det förstod jag mycket väl…ända tills julafton. Hade jag tur så lyckades mamma skrapa fram några paket till, men ibland hade hon kanske inte råd att köpa. Då blev det såklart sura miner ett tag. Vad jag inte förstår är varför hon varje jul envisades med att lägga paketen på samma ställe. Hon kunde ju ha gömt dem i källaren. Eller hos någon granne som inte hade småbarn. Kanske var hon lika ivrig att ge paketen som jag att få dem.”